27e IFIS Konferens - Rapport

Den 27e IFIS konferens gick enligt planerna. Konferensen startade den 29 och avslutades den 31 december. Sammanfattningsvis kan vi säga att den var lyckad, trenden med ökande antal deltagare på den svenska/engelska avdelningen fortsätter och det glädjer oss.

Vi har även konstaterat att det finns fortfarande en hel del som måste förbättras, så fullt nöjda är vi inte.

Inledningen var precis som det brukar, mycket att göra och mycket som gjordes i sista minut, detta gäller både vi som hade ansvar för organisationen men även de som deltog på konferensen. Vi måste lära oss att visa respekt för varandra och att passa tider är en del av det. Flera föreläsningar startade efter angivna tider mest på grund av publiken kom sent eller väntade utanför tills föreläsningen började. Föreläsningarna brukar vara sega till att börja med för att få fart senare och alltid behövs mer tid för alla frågor som ställs de sista minuter.

Föreläsarna var i år i väl förberedda och håll sig till de ämnena de skulle föreläsa om. Publiken däremot hade inte samma disciplin. Vi förstår att det finns så mycket man behöver veta och att den kunskapstörsten de flesta muslimer har är inte lätt att släcka eftersom vi saknar flera forum där vi kan träffas och ställa våra frågor, men det är viktigt att frågorna ställs i rätt forum annars risken är att varken vi eller alla andra som kom att lyssna på föreläsningen får den information man söker.

Vi måste ändå säga att det finns en positiv effekt med frågor som inte hör till föreläsningsämne och det är att de sätter på prov föreläsarna och i de flesta fall får vi en bekräftelse att vi valde rätt.

Jag tror inte att det var många som trodde att ämnet Den svensk-muslimska identiteten skulle vara lätt men att det väckte så starka känslor hade inte vi förväntat oss. Det är utan tvivel att det finns ett starkt behov att fortsätta diskutera ämnet. Vi kan inte bortse från det faktum att när Ajmal Masroor frågade vilka betraktade sig själva som svenskar, mindre en 50 % av de närvarande lyfte upp handen och om vi nu lägger till att majoriteten av de närvarande var unga muslimer är det självklart oroande.

Vi har ett problem utan tvekan men problemet är inte bara muslimernas, ansvaret för misslyckande med att engagera de unga svenska muslimerna i vårt samhälle är både våra och hela det svenska samhället.

Varför är det så viktigt att itu med det här problemet? Alla dessa ungdomar är det bästa tillgång vi muslimer och Sverige har för att kunna skapa ett samhälle som motsvarar de höga krav vi har. Ett samhälle där alla bemöts med respekt och vi alla kan utöva vår tro utan att diskrimineras eller ifrågasättas, ett samhälle där vi är alla lika.

Men tillbaka till konferensen, bland de glädjande nyheter vi har att berätta kan vi nämna två, dagis och restaurangen. Dagisen fungerade i år . Det ordnades en hel del aktiviteter för barnen, avslutning med en utställning av barnens konstfärdigheter var en fantastisk idé (Se bildgalleri).

Restaurangen bjöd i år på flera olika maträtter och kvaliteten var utan tvekan bättre än tidigare år. Det lönar sig att framföra sina klagomål, det är det ända sättet att nå de ansvariga som förhoppningsvis tar på allvar alla synpunkter.

Vi ska också nämna engagemangen från de unga muslimer som kom till konferensen. Vi på den svenska/engelska avdelningen överraskades med en fullsatt sal på våra diskussionsgrupper (workshop). Vi måste nämna att vi inte är vana med morgonpigga deltagare som kl 10 är redan på plats redo att fråga och kommentera panelens svar. Det bedrifter lyckades vi med två gånger, både lördag och söndag. En stor eloge till alla som vaknade tidig, bad sina böner och kom till konferensen redo att delta i debatten.

Bokhandeln och klädaffären var som det brukar välbesökt. Det fanns en hel del nyheter framförallt på media sidan. Vi måste tillägga att vi saknar en del skyltning på svenska för att kunna veta mer om de produkter som finns tillgängliga, man kan alltid fråga, men det är trevligare och framförallt kundvänlig att ha information man kan läsa själv.

I år kan vi rapportera en ökning i antalet bebisar som närvarade föreläsningarna på vår avdelning. Om trenden fortsätter måste vi nästa år börja tänka över en del anpassningar så att det kan vara lättare att lyssna på föreläsningarna för våra systrar och bröder med små barn.

Vi inledde rapporten med att säga att konferensen var lyckad och det stämmer, men vi även sa att det finns en hel del som måste förbättras och det är också sant. Vi måste bland annat bli bättre på marknadsföring av konferensen, vi saknade våra bröder och systrar från de pakistanska, bosniska och turkiska föreningarna för att inte nämna en annan viktig grupp, konvertiterna. Deras närvaro är viktig för att få en mer omfattande diskussion och därför borde vi se till att flera kommer med till konferensen.

Om Gud vill blir nästa konferens bättre än den vi har precis avslutat. Vi bad deltagarna på vår sista föreläsning av att anmäla sig om de var intresserade av att hjälpa till med nästa konferens, det var många som gjorde det, det förpliktar oss att leverera ett bättre arrangemang nästa gång.