I Allahs namn, den Nåderike den Barmhärtige. Jag bevittnar att det inte finns någon gudom utom Allah och jag bevittnar att
profeten Muhammad är Hans sista profet och sändebud.
Allah säger i surat Al Imran:
Gud visade sannerligen de troende [en stor nåd], då Han lät ett sändebud komma till dem, [en man] ur deras egna led, för
att framföra Hans budskap till dem och rena dem [från synd] och undervisa dem i Skriften och [profeternas] visdom; innan
dess var de helt uppenbart på orätt väg. (3:164)
Han säger även i surat al Anbiya:
Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk. (21:107)
Och i surat al Ahzab säger Allah:
Profet! Vi har sänt dig som ett vittne för sanningen och som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare, och
som den som på Vårt uppdrag kallar [människorna] till Gud, och som en ledfyr [för de vilsegångna]. (33:45-46)
Och i surat Al Tawba säger Allah:
ETT SÄNDEBUD har nu kommit till er, [en man] ur era [egna] led. [Tanken] att ni kan drabbas av straff tynger hans sinne,
alla hans omsorger gäller er. Han ömmar för de troende, full av kärlek. (9:128) Allah har valt profeten, upphöjt honom
och berömt hans ord och sagt, Och han talar inte av egen drift. (53:3)
Och berömt hans hjärna och sagt: Tack vare din Herres nåd är du inte besatt! (68:2)
Och Han har berömt profeten personlighet och gjort honom till en förebild för oss när han säger: I GUDS Sändebud har ni ett
gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud
för ögonen. (33:21)
Sofian Ibn Waki’ beskriver Profeten (fvmh) som
lyckobringare, med enkelt uppträdande och god moral, han var varken ilsken eller sträng. Han brukade avstå från tre saker:
högmod, överdrift och det som inte angick honom. Han brukade bespara människorna från tre saker: han skällde inte på någon,
han hånade inte någon och berörde inte någons privata angelägenheter. Han talade endast om saker han fick belöning för. Han
brukade skoja och han talade endast sanning.
Han brukade säga att ingen ska döma mellan två om man är arg. Han sa att man inte ska be någon resa på sig för att ta deras
plats, utan man ska göra platser åt varandra. Han sa att om man är tre personer, så ska inte två prata i hemlighet utan att
inkludera den tredje. Han sa att den yngre ska hälsa på den äldre och den gående på det sittande och fåtalet på flertalet.
Han sa att den hårde inte är den snabbaste, utan den som håller sig vid ilska.
Han sa att Allah inte tröttnar förrän ni tröttnar och den bästa handlingen hos Allah är den som är konsekvent även om den är
liten. Han sa frukta den förtrycktes bön, det finns ingen slöja mellan honom och Allah.
När hans son Ibrahim dog började profeten (fvmh) gråta, då sa folk till honom; gråter du och du är Allahs sändebud. Han
svarade; Jag är endast en människa, ögonen fäller tårar, hjärtat brister och vi säger inget som förargar vår Herre.
Det här är några av profetens handlingar och moral. Må Allah låta oss vara en av de som följer detta föredöme.
Mina bröder och systrar, Profetens historia är ingen saga som berättas på hans födelsedag som många muslimer gör. Kärleken
till profeten kommer inte med sånger, poesi och sorgetal. Kontakten med profeten och leva upp till hans exempel är betydlig
starkare och djupare än så. En muslim som inte har profeten närvarande i sina handlingar, uppträdanden, idéer och själ, så
kommer den personen inte att vilja prisa honom dag och natt, eller endast följa några av hans yttre attribut. Vid minnet av
profetens födelse är vi i stort behov av att följa profetens(fvmh) sunna och gå efter hans plan. Allah säger: Säg
[Muhammad]: "Om ni älskar Gud, följ mig och Gud skall älska er och förlåta er era synder. Gud är ständigt förlåtande,
barmhärtig." (3:31)
Mina bröder och systrar, profeten har inte lämnat till oss ett arv av pengar och rikedomar, han har lämnat till oss ett
tungt och hederligt budskap. Som han själv förmedlade och kämpade för fram till hans död. Låt oss stanna lite vid ett kort
ögonblick av profetens liv och se vilka lärdomar det finns. Vi stannar vid ghazwat al Khandaq, slaget vid vallgraven. Vid
detta slag då alla stammar förenade sig mot Islam och profeten (fvmh), judarna som hade en pakt med profeten, bröt pakten
och profeten och muslimerna omringades i Medina. Profeten fick ett råd om att bygga en vallgrav så som perserna gjorde och
han följde rådet, då muslimerna alltid följer visdomen, vart den än kommer ifrån. Slutsatserna som vi kan dra av denna
händelse är:
Arbetet med soldaterna; profeten arbetade som dem, kämpade som dem, han drabbades av det de drabbades av. Profeten
brukade t.o.m. knyta stenar runt magen för att minska hungerkänslan.
Han var enkel, ödmjuk och generös. När följeslagarna grävde vallgraven möttes dem av ett stort hinder som inte gick
att krossa. Då bad de profeten om hjälp som snabbt tog tag i hammaren och slog sönder hindret.
Prövningar och svårigheter är en del av den troendes liv, som Allah prövar oss med för att skilja de goda från de
onda. Muslimer mötte under detta slaget många hinder och svårigheter men följeslagarna höll fast vid profeten och hans
budskap. Och profeten var inget annat än barmhärtigt mot dem. Allah säger: Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till
alla folk. (21:107)
Må Allahs frid och välsignelse vara över honom, hans familj och hans följeslagare. Och må Allah göra av oss en av de som
följer profetens exempel och blir hans vänner i paradiset.