Intervju

"Guantanamo basen används för att skapa fler terrorister"

En intervju med Noam Chomsky

Amy Goodman - Rebelión - 100323

The New York Times har utnämnt Chomsky som kanske "det viktigaste levande intellektuell" men hans åsikter sällan hörs i massmedian. Democracy Now! Ägnade ett program åt lingvisten och världskända dissident, Noam Chomsky. I ett brett offentligt samtal med honom vid Harvard Minneskyrka i Cambridge, Massachusetts, Chomsky talade om utrikespolitik och president Obamas nationell säkerhetspolitik, lärdomar från Vietnams krig och hans egen aktivism.

"Man kan inte halv engagera sig i sådana saker” säger Chomsky. "Antingen görs det på ett seriöst sätt och man engagerar sig på allvar, eller går man på en demonstration och sedan går man hem och glömmer det, man återgår till sitt arbete och ingenting händer. Saker händer bara när det finns ett verkligt, hängivet och omsorgsfullt arbete."

Amy Goodman: Vi börjar idag med ett utdrag ur Chomskys senaste tal, en kritisk syn på de nya försöken från Obamas administration att öka sanktioner mot Iran.

Noam Chomsky: President Lulas försvarstal i förmån för Iran om användningen av kärnteknik sågs i massmedia som en paradox. Varför är han inte med resten av det internationella samfundet, med resten av världen? Denna fråga är en slående punkt på vad kultur imperialismen är för något. Vem är det internationella samfundet? Det visar sig att, om man tittar noga, det internationella samfundet är Washington och de som vill ”finnas till” måste hålla med det perspektivet. Resten är inte en del av världen. De är någon slags opposition.

En annan grupp som inte är en del av världen är den amerikanska befolkningen. Under de senaste opinionsundersökningar gjorda de senaste två år tyckte de flesta amerikaner att Iran hade rätt att utveckla kärnenergi, men naturligtvis inte kärnvapen. I själva verket visade denna undersökning att amerikanernas åsikter om ämnet var nästan identiska med iranierna i många olika ämnen.

Ingen med någon känsla av förnuft vill att varken Iran eller någon annan utvecklar kärnvapen. Så är alla överens om detta. Och visst finns det tillräckligt med konflikter i frågor som rör spridning av kärnvapen. Det är inte någon man skämtar med. Obamas vision omfattar förstörelsekraften, betonar nödvändigheten i att avskaffa kärnvapen och att minska och om möjligt eliminera dem. Tja, det är visionen. Hur är det i praktiken?

Om president Obamas utrikespolitik

Jag tror att det var Condoleezza Rice som förutspådde när han började i Vita huset eller när han valdes, att Obamas utrikespolitik skulle bli en fortsättning av Bushs andra period, som genom att bli av med personer som Wolfowitz och Rumsfeld svängde mot en mer eller mindre mittenpolitik. Man talade mer om förhandlingar och mindre om attacker. En mer artig relation mot sina allierade. Därför en mer acceptabel attityd, men i själva verket ingen förändring kom till stånd. Förutsägelse var att så skulle fortsätta och min uppfattning är att det i grunden var så.

Om antikrigsrörelsen i USA ...

Min åsikt, och detta är inte det vanligaste, är att rörelsen är starkare nu än på 60-talet. Under 1968 och 69 var rörelsen mycket stark mot Vietnamkriget. Men man måste komma ihåg att kriget började 1962 och vid det läget hade redan dött 60 000 eller 80 000 under den amerikanska marionettregimen. Det var inte förrän 1962 som Kennedy förklarade öppet krig och skickade in det amerikanska flygvapnet och började bombningen av Sydvietnam. Vid denna tidpunkt fanns det inte några protester.

Om vi jämfört med Irak får vi inte glömma att demonstrationerna började redan före invasionen. USA:s krig i Irak är fruktansvärd, man har troligen dödat en miljon eller flera personer, de har förstört landet, man har orsakat en fruktansvärd kulturell förstörelse. Men det kunde ha varit värre. Inte alls vad USA gjorde i Vietnam. I Irak fanns det inte någon massiv bombning med B-52 bombplan och andra kemikalier. Och jag tror att detta i själva verket är resultatet av alla demonstrationer som antikrigsrörelsen anordnade. Befolkningen här har blivit mer civiliserade. Låt oss säga att det var en av de sorgliga erfarenheterna från 1960.

Om Guantanamo…

Om du vill vara en del av den civiliserade världen och minska de arabiska extremistisk rörelses krav, ska du döma dem i en civil domstol. [...] Det faktum att de är i Guantanamo är utan motstycke. Först, vad är Guantanamo? Ett territorium som togs ifrån Kuba för hundra år sedan under vapenhot. De sa, "antigen får vi Guantanamo eller förbered er ..." Kuba var under militär ockupation. De kallar det för ett ”avtal” men ni vet hur det är. Och Guantanamo avtalet, om du vill kalla det så, tillät dem att inrätta en bas för flottan. Och som ni vet, det används inte för det.

Den har använts för att kvarhålla haitiska flyktingar, de som har flytt från de diktatoriska regimer som stöds av USA. De placeras dit eftersom den amerikanska regeringen inte ger dem politisk asyl med hänvisning till att de bara är ekonomiska flyktingar. Kustbevakningen stoppar dem och om någon lyckas komma förbi, skickas sedan till Guantanamo. Nu vet man vad de använder basen till.

I själva verket används Guantanamo basen för att skapa terrorister. Detta är inte min uppfattning utan många amerikanska förhörsledares åsikt, som Matthew Alexander, som har skrivit en artikel om det. Han har sagt att detta är det bästa sättet att skapa en terrorist. Guantanamo basen inspirerar terrorismen överallt och förvandla många människor till terrorister. De flesta av dem på Guantanamo är 15 åriga barn som amerikanerna tillfångatog med ett gevär i handen när amerikanska trupper invaderade deras länder, men vad förväntade sig dem?



Utdrag ur intervjun till Democracy Now! den 15 mars

Original text: Noam Chomsky on Obamas foreign policy