Världens äldsta universitet

lapizarradeyuri.blogspot.com

Det är svårt att göra förteckningar över de äldsta av något, alltid dyker upp någon som kan garantera att bland sitt folk fanns det något som kan betraktas som ännu äldre.

Med tanke på att vissa läroanstalter har undervisat sina elever med ett bestämt schema, uppmuntrat tänkande och utfärdat utbildnings titlar för mer än ett årtusende, blir det svår att bestrida deras karaktär, åtminstone, som de äldsta moderna universiteten i världen som fortfarande är i drift.

Den äldsta föregångaren till ett universitet som fortfarande är öppen i dag är universitetet i Nanking (Kina), som bildades år 258 e Kr. Det var dock ursprungligen en akademi som inte utfärdade några avancerade grader med universell giltighet, utan den förberedde sina elever för de hårda intagningars prover som ledde till en tjänst i den kejserliga statsförvaltningen. Det blev inte ett modernt universitet förrän 1920.

En annan institution som ibland har föreslagits som det äldsta universitetet i existens är Atens universitet, med hänvisning till Platons akademi som grundades av den berömde filosofen år 368 f.Kr. Men Platons Akademi var inte ett universitet, utan en skola av filosofer, inte heller den moderna Atens universitet kan bevisligen spåra sitt ursprung till samma (de gör det inte heller men vissa har velat göra det på deras vägnar). Möjligen Nalanda (Indien, 500-talet) eller Konstantinopel (Bysans, 425 e.Kr.) men båda försvann för länge sedan och var mycket annorlunda från vad vi ser idag som ett universitet.

Förmodligen det äldsta moderna universitetet med sina dörrar fortfarande öppna fram till nu är Al Karaouine i Fez (Marocko). Den grundades som en moské 859 av en köpmans dotter, Fatima Al Fihri, med motsvarande madrassa (islamisk religiös skola). Detta madrassa blev snart ett centrum för politiska och sociala debatten, den utökade sina studier först till att gälla islamisk lag (sharia) och sedan, med stöd av mäktiga sultaner, andra grenar av vetenskap och humaniora som grammatik, retorik, logik, medicin, matematik, astronomi, alkemi, historia, geografi och musik för de kommande åtta århundraden. Den andalusiska judiska lärd Maimonides (1135-1204) hade nära relationer till Al Karaouine precis som den stora muslimska geografen av samma ursprung, Mohamed Al Idrisi, som gjorde ritningar för Roger II av Sicilien, den berömda Tabula Rogeriana eller Kitab Ruyar (1154), den mest avancerade i den antika världens kartor.

Andra berömda studenter från Al Karaouine var filosofen och historiker Ibn Khaldun, en sann renässansmänniska, och Ibn al Khatib, den första att iaktta överföringsmekanism för smittsamma sjukdomar under digerdöden 1400-talet, eller diplomaten och geografen al Wazzan (känd under den latiniserade namn Leo Africanus), alla med anknytning till den kulturella glans som präglade al Andalus. Universitetet i Al Karaouine också besöktes av kristna lärda som Nicolas Cleynaerts belgisk grammatiker eller den holländske matematiker och orientalisten Jakob Golius. Hallen under minaretens klocka bredvid moskén (Dar Al Muwaqqit) var ett viktigt centrum för matematik och kronologiska studier under flera århundraden.

Senare tyvärr har universitetet i Al Karaouine varit en del av den religiösa regressions process som har plågat den arabiska världen under de senaste århundradena. För närvarande, även om det har fyra fakulteter med sina respektive campus, utbildar universitet enbart i teologi och islamisk rättsvetenskap, religiösa kalligrafi och liknande ämne i det som skulle motsvara till en super-madrassa. Men detta förfall inte kan ta ifrån det nu eller någonsin meriten att vara det första universitetet värd namnet som mänskligheten kände.

Det näst äldsta universitet som är fortfarande öppen fram till idag är Al Azhar universitetet i Kairo (Egypten), där de har utbildat studenter sedan år 972. I detta fall att tala om regression är mer komplicerad, eftersom det har alltid främst varit ett centrum för teologisk undervisning, som nu anses vara hjärtat av den arabiska litteratur och islamiska sunnitiska studier. Samlingen av sällsynta manuskript som bevaras i sitt gigantiska bibliotek med mer än sju miljoner sidor, anses vara en av de största i världen. Trots dess tydliga teologiska kall, hade den redan från början fakulteter i filosofi, astronomi, medicin, grammatik och logik, och nu även inom teknik och jordbruk.

De följs av Nizzamiya i Isfahan (Iran) och Bagdad (Irak) som startade i mitten av 1100-talet och som var de första att generalisera principen om avgiftsfri högre utbildning för studenter som förtjänade det genom det vi idag kallar för stipendier (i Al Azhar och Al Karaouine var detta en speciell förmån som beviljades av sultanerna som agerade mecenat). Det är också lämpligt att uppmärksamma den roll som de persiska universitetssjukhus (Bimaristan) hade som medicinska skolor, under 900-talet.

I västvärlden, den äldsta universitet som fortfarande är öppen (och den första att använda det namnet) är Bologna (Italien). Den började ta form i slutet av 1100-talet, när en grupp lärare i grammatik, retorik och logik började undervisa bysantinsk lag. De första lärare man känner till var Pepone och Irnerio, kända som "lagens ljus." År 1158, på begäran av fyra läkare i detta universitet, den tysk-romerske kejsaren Fredrik I utfärdade ett av de mest kända och mest betydelsefulla dekreten i människans historia, Constitutio Habita, som garanterade universitetet i Bologna rätten att undersöka oberoende av någon annan makt. Således föddes principen om universitetets oberoende, viktiga för att universiteten skulle utvecklas att bli ett levande centrum för vetenskap och humaniora från och med den tiden. Under hela 1400-talet, nya lärare i medicin, filosofi, matematik, teologi, logik, astronomi, retorik och grammatik sällade sig till dessa ursprungliga advokater. Dante Alighieri, Francesco Petrarca, Guido Guinizelli, Cino da Pistorio, Cecco d'Ascoli, Re Enzo, Salimbene da Parma och Coluccio Salutati alla de studerade i Bologna.

Från och med 1500-talet ingick även studier i latin och klassisk grekiska, och under 1600-talet, på begäran av filosofen Pietro Pomponazzi, även magi naturalis - experimentell vetenskap, studier av naturlagarna utanför de traditionella filosofiska och religiösa ståndpunkter. Man sådde genom det frön till den moderna vetenskapen.

De följdes kort därefter samma århundrade (1100-talet) av universiteten i Paris (Frankrike), mer känd som Sorbonne som delades i 13 institutioner år 1970 som en följd av protesterna i maj 1968 och Oxford (Storbritannien). Montpellier (Frankrike) öppnades i 1200-talet. Senare under 1300-talet grundas Cambridge, Padua, Salamanca och många andra. Cambridge var den första att få en påvlig bulla från påven Gregorius IX som tillät deras utexaminerade att undervisa i hela kristenheten. Under tiden, i den islamiska världen, grundades också madrassa Al Mustansiriya i Bagdad.

Universitetens historia går hand i hand med vetenskapens historia och den samtida tanken. Utan universitet skulle det ha varit omöjligt att samla på samma plats så många duktiga tänkare som gjorde det möjligt att nå den tröskel som krävdes för att utveckla människans kunskap vilket blev resultatet. Utan en oberoende universitet, skulle vi aldrig ha vågat utmana de traditionella kunskaper som var mindre sanningsenliga och som försvarades av mäktiga institutioner. Hela mänsklighetens utveckling har vid ett eller annat tillfälle gått genom ett universitet, och ofta kommit därifrån.

Universitetet är en av våra mest värdefulla kulturella tillgångar, nödvändiga för utvecklingen av mänskligheten och som sådan bör skyddas och försvaras mot dem som av politiska och religiösa, elitiska eller ekonomiska intresse, försöker tillintetgöra dess mest grundläggande värden, en ständig strävan efter all kunskap, oberoende, självständig, universal, fritänkande, undervisning och forskning. Om vi tillåter detta kommer det att hända samma sak som en gång hände med de legendariska arabiska universitet, vi vet vad som kommer härnäst. Det räcker att titta lite mot söder. Vi vill inte ha det så, eller?