Islamiskt Informations Forum






I Gud den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn

Orostankar om tillväxt

Augusto Klappenbach - Ecoportal.net





Som titeln antyder är denna artikel inte avsedd att uttala en åsikt, men att dela med sig tvivel. Och det handlar inte om en retorisk knep, jag tror att det är nödvändigt att ställa frågor och inte missbruka dogmatiska försäkringar när problem är särskilt komplicerade. Och en av dessa frågor är förhållandet mellan behovet av att återupprätta den ekonomiska tillväxten och behovet av en global minskning för att upprätthålla planetens balans. Svaret på dessa två krav tycks innebära en motsägelse. Och jag erkänner att jag inte har något svar på detta dilemma.

Dessutom tror jag att det största problemet vi står inför i detta århundrade är problemet med svält och fattigdom bland stora delar av världens invånare. Och denna del av mänskligheten behöver växa. Nu när för första gången i historien har vi den teknik som skulle göra det möjligt att tillgodose de grundläggande behoven hos världens befolkning, 850 miljoner människor lider av svår hunger, mer än en tredjedel har ingen tillgång till vatten i godtagbart skick, 1400 miljoner saknar el, mer än 2000 miljoner saknar sanitära anläggningar och mer än hälften av världens befolkning, inklusive många européer, saknar resurser som för oss är nödvändiga förutsättningar för ett anständigt liv, som tillräckligt med mat, lämpliga bostäder, sjukvård, grundläggande utbildning och uppmärksamhet på deras funktionshinder.

Frågan är: är det nödvändiga behov att minska den irrationella tillväxt som hotar civilisationen kompatibel med behovet att höja levnadsstandarden för de flesta människor i världen? Naturligtvis båda delar av frågan faller rakt in i den farliga utopi värld. Men utopier finns inte för att uppfyllas, utan för att peka ut en riktning, och även om framsteg är små, för att göra det behöver vi veta var vi ska gå. Utopier blir farliga när de uppfylls, det är då vi måste börja bli rädda.

Det verkar uppenbart att rika nationer inte kan fortsätta med sitt slösaktiga leverne om vi ska kunna bevara civilisationen i århundraden framöver och att den renodlade tillväxt uppmaningen ignorerar det faktum att vår planet har begränsade resurser och förmåga att samla avfall. Även om naturligtvis detta har ingenting att göra med den åtstramningspolitik som håller på att införas i våra länder, där samtidigt som man minskar budgeten för hälsa och utbildning främjar man tillverkningen av bilar.

Detta innebär inte att denna minskning av förbrukningen med nödvändighet måste leda till ökad kollektiv olycka. Faktum är att många av vårt samhälles problem orsakas justa av konsumtions hypertrofi. Som vissa författare hävdar, förbättringen av livskvaliteten ökar inte BNP. Och det är också tydligt att övervinna fattigdomen i större delen av världen innebär inte att, snarare exkluderar, svaret är att följa de rika länders modell av kapitalistisk utveckling, den utvecklingsväg Kina har valt, till exempel, och som vår planet kommer att betala dyrt. Om det finns en politisk och ekonomisk modell som inte kan lösa problemet med tillväxt är just den kapitalistiska modellen.

Men även om denna måttliga tillväxt vore möjligt och det kapitalistiska systemet blev ersatt av en rimlig socialism, skulle inte alla tvivel rensas bort. Om vi vill mata 850 miljoner hungriga människor, bygga bostäder för de bostadslösa, utbilda hundratals miljoner analfabeter, säkerställa medicinsk hjälp till dem som saknar det och ta hand om funktionshindrade, kommer det att bli nödvändigt att bygga byggnader, använda traktorer, lastbilar, tåg, datorer, laboratorier, etc. med den enorma resursutnyttjande, energiförbrukning och utsläpp det innebär. Vi måste komma ihåg att vi är en minoritet av mänskligheten som lever bortom planetens möjligheter och en klar majoritet som ska växa bara för att tillgodose sina mest grundläggande behov.

Är det möjligt att få en utveckling för dem som idag saknar det viktigaste utan att öka angreppet på en planet redan hårt straffad? Kommer världens befolkningstillväxt att begränsas om levnadsförhållandena för marginaliserade befolkningsgrupper förbättras? Skulle det vara möjligt att balansera minskningen hos dem som har blivit för stora med den nödvändiga tillväxten av de behövande? Denna möjlighet är kanske det enda hoppet för denna gamla planet.

Det talas om "hållbar tillväxt". Vissa hävdar att enbart lägga till ett adjektiv till termen tillväxt är långt ifrån lösningen för oxymoronen som innebär relationen mellan de två. Vad kan vi göra då? Finns det något politiskt svar på denna situation? Är det möjligt att tillgodose de grundläggande behoven hos miljarder människor utan att fortsätta med förstörelsen av naturresurser och miljöförstöring? Är det möjligt att uppnå detta grundläggande tillfredsställelse till ett så stort antal människor utan att ta till den tillgängliga förorenande tekniken? Kan världens befolkning fortsätta växa i den takt den gör?

Många studier om tillväxt minskning tar fram uppgifter och rimliga slutsatser om situationen, men undviker att ge ett svar på dessa frågor, det ger enbart allmänna riktlinjer, som ibland gör anspråk på att vara opolitisk. Och denna brist är allvarligt eftersom bristen på svar leder till en resignerad fatalism som inte gör något annat en spela i händerna på de som är nöjda med detta sakernas tillstånd och villiga att dra full nytta av den. Kriser och katastrofer är mycket lönsamma för vissa människor.

Det är angeläget att ta fram konkreta och detaljerade förslag som beskriver de nödvändiga, möjliga förändringar och kvantifieringen som bör introduceras i vår utvecklingsmodell för att förutse en situation som, i allmänhet, äventyrar utan tvekan den civilisations modell vi bygger. Och så kanske den viktigaste fråga som påverkar alla andra och vars svar inte leder till optimism är just detta: kommer den härskande eliten att ha modet att möta detta problem, vilket kommer inte ta att leda till något annat än fler konflikter under deras fyra år?

Å ena sidan verkar det klart att jorden inte klarar den tillväxtrytm vi tvingar på den. Jared Diamond, bland andra, varnade för länge sedan om det omöjliga i att upprätthålla tillväxt sambandet mellan den utvecklade världen och den tredje världen, de första förbrukar och förorenar 32 gånger mer än den andra, så att om utvecklingsländerna skulle härma de rika nationernas utveckling och alla skulle komma på samma tillväxtnivå, skulle den globala konsumtionstakt och föroreningar öka 11 gånger, vilket skulle motsvarar en global befolkning på 72 000 miljoner, i stället för nuvarande 7000, vilket skulle vara utan tvekan outhärdlig för planeten.

Och den senaste rapporten från den mellanstatliga klimatpanel, som består av många författare utvalda av FN, förutspå att om inga drastiska åtgärder vidtas kommer detta århundrade att se en ökning av bostadsområden under stigande havsnivåer, erosion av kustområden och ett försämrade ekosystem som kommer att orsakar svält och våldsamma konflikter. Allt detta utan att ta med i beräkningar förbrukningen av energiresurser och förorening genom den ändlösa ansamlingen av avfall, inklusive kärnkraft. Det verkar som att dessa uppgifter inte kan diskuteras på allvar i dag, även om man kan inte precisera dess räckvidd och tiden för att dess konsekvenser börja verkar, inte heller kan förnekas betydelsen hos människans agerande i dessa förändringar.

















































































































Copyright © 2007 Islamiskt Informations Forum