Missbruk av goda avsikter

Pedro Ingelmo - Granada Hoy

I en tävling om vår tids största mun skulle säkert den franska debattören Bernard-Henri Lévy helt säkert kamma det första priset. Henri Lévy är en av dessa som blir bruden på begravningen och bröllopets lik. En som säger alltid emot, men alltid närvarande. Hans värld är svart eller vitt. Om det finns någon man fruktar mer än mördiska tyranner eller krigsherrar i Röda korset eller Läkare Utan Gränser är människor som Henri Lévy.

Den franske filosofen var en av de ledande krafter i rörelsen Saving Darfur, Sudans stad där år 2003 araberna gav sig på den svarta befolkningen vilket orsakade en av de värsta massakrerna i det nya århundradet. Från början beskrevs dessa mord av västerländska intellektuella som folkmord och drog paralleller med vad som hade hänt ett decennium tidigare mellan tutsier och hutuer i Rwanda, och där västvärlden lät blodet flytta genom machetes medan de tittade åt andra hållet. Nu vet vi att Rwanda var folkmord och Darfur, med all dess barbari, ett inbördeskrig.

"I efterhand verkar det klart att kampanjen mot folkmordet i Darfur var mer om folkmordet än om Darfur" skrev statsvetaren Alan Wolfe i sin essä, Den Politiska Ondskan, som tilldelades priset Palau i Fabre. Röda Korsets hjälparbetare hittade ytterligare problem att arbeta på konfliktdrabbade områden tack vare bidraget av de som gjorde ”folkmordet” i Darfur deras flagga. Vad som hände i Darfur var komplicerat, precis som kriget på Balkan och i dag, Syrien. Att förenkla hjälper inte dem som lider.

Den viktigaste tesen hos Wolfes djupa reflektion om ondskan sammanfattas enligt följande: vi kan bara effektivt bekämpa vissa farhågor som omger oss, om vi kallar saker vid deras rätta namn, om vi vet vad som ligger bakom varje en av de faktiska omständigheterna som i sekunder korsar den globaliserade planeten.

Precis efter att två tryckkastruller i sina behållare exploderade bredvid Boston Marathons mål, visste världen redan att terrorismen hade återvänt. Det spelade ingen roll att Obama-administrationen försökte undvika ordet. Terrorism-Islam-al-Qaida-11-S-11-M. Det är följden av vår omedelbara och förenklade tanke. I vårt tankesätt har ympats dessa relationer. Enkelheten i meddelandet, platsen, slogan. Perfekt för allt, inklusive folkmord, Rwanda, Darfur-Balkan-Hitler-Förintelsen.

Det finns en hel industri om allt detta som Wolfe inte vill vara en del av. Efter chocken av 11-S publicerades ett tiotal böcker av nykonservativa historiker som tog till uppgift att skapa en vetenskaplig relation mellan jihadism med nazismen. All orättfärdighet är relaterat, sade de, och att vi alltid måste använda samma vapen. Om Mani, helgonet som ger namn till Manikeism, talade redan i sin tur Augustinus, som trodde att det onda finns inom oss alla. De goda, sade Mani, konfronterar ondskans mörker. Vit eller svart.

Mani såg ont överallt. Denna heliga man verkade älskas av George W. Bush när han designade ondskans axel efter kollapsen av tvillingtornen och skickade de ”goda” att attackera ett land som styrdes av en tyrann som inte hade något att göra med det. Ingen förnekar Husseins ondska, men varför valde man att avsluta detta onda och inte andra? USA och dess vänner för att rädda världen från ondska. Manikeismen är farlig, det tar alltför många liv.

Under de första timmarna, trädde i Boston dessa tryckkastruller i manikeismen med sin vanliga utbrednings våg. Det greps folk även i Spanien som skulle kunna fungera som ensamvargar. Det vill säga, som potentiella mördare. I själva verket är en ensamvarg en potentiell mördare lurad och förblindad av den publicitet som genereras av ordet terrorism, men i verkligheten hans enda syfte förgås med honom. Målet för ett terrordåd är att dådet blir omskriven så, som terrorism, och skapa ett hål i berättelsen. Det verkade som detta var vad dessa olyckliga av tjetjenska ursprung i Boston sökte göra.

Eftersom terrorismens industri inte slutar med terroristen: "De som är en del av terrorismens industri föredrar att skildra terrorister som mycket mer dödliga och effektiva än de är". Och i denna industri är politikerna allierade med militära, experter, journalister och TV kanaler, företag som söker kontrakt med säkerhets avdelningar ... terrorismen omsätter mycket pengar.

Wolfe gör uppror mot det i över nästan 400 sidor upplysande och mycket underhållande skrift där han gör en detaljerad beskrivning av det meningslösa slaget när man slåss med missuppfattningar. Ord har en mening. Om Bush satte igång ett korståg i Irak var inte för den goda avsikten att rädda irakierna från sin tyrann, inte ens för hämnd, inte heller för olja. Wolfe skjuter skarpt när han säger: "Demokratiska samhällen kräver mer än popularitetstävlingar förklädda till val om de vill undvika de misstag som präglat (...) USA:s svar". Liksom terroristerna, försökte Bush få också en plats i historien och då, vid öppnandet av hans bibliotek i Dallas, sade att nu USA är säkrare, tack vare, förmodligen förlusten av tusentals oskyldiga liv i hans korståg mot ondskan, vad han gör är att få en fördel i konkurrensen om vem som har den största mun och rycker högsta vinsten från den narcissistiske Henri Lévy.